.

Bjuckar på 2011 års bästa bild.

2012-01-19T18:26:00.003+01:00

Anna & Henry Skansen maj 2011.

Dag 3

2012-01-11T09:10:00.001+01:00

Jag är sällan eller aldrig sjuk. Men nu var det tydligen dax. Efter två dagar. Förkyld och sängliggande och helt utan röst blev jag tvungen att sms-sjukskriva mig imorse. Det här med att göra gott intryck på nya jobbet? Äsch, varför inte bara börja med att blotta vekheten? Think outside the box liksom.

Jobbkollaps, nederlag och självömkan osv

2012-01-10T20:15:00.000+01:00

Som en käftsmäll slog den till, övergången från mammaledig till arbetsvecka. Inleddes igår med den blygsamma arbetstiden 8-19. Följde upp med dagens 8-17:30. Det tog två dagar innan jag grinade i bilen hem. Totalt slutkörd och mentalt dysfunktionell. Med begynnande sjukdomstillstånd, nåt skit som satt sig på stämbanden. Ansträngt tal, minst sagt. Barnen såg lätt skrämda ut när jag väste fram min Imse Vimsespindel-tolkning idag på samlingen. En valde att lämna rummet till och med men det kan i och för sig haft med annat än min röst att göra. Hur som helst, nederlag. Och detta är väl egentligen inget att tycka synd om mig för, det är ju så här det är. JOBBARLIVET. För mig och alla övriga daily knegers. Nu råkar det bara vara på det viset att det är cirka hundra andra saker utöver den lilla ångestfyllda jobbcombacken på nytt ställe som tar plats och SKAVER och STÖR och STESSAR och TRYCKER och EKAR i mig att jag måste lätta lite nu. Punkta upp dem för mig själv, eventuellt här, och syna dem för att i bringa lite perspektiv. Men först ett hett jävla bad. Let the healing begin osv.

Dox - Gazas tårar

2011-12-21T06:37:00.000+01:00

Det är det starkaste och vidrigaste jag hittills sett på tv. Jag hulkgrät okontrollerat i kudden som ett litet barn men det är ändå inget jämfört med den känsla av total tomhet och meningslöshet som sen infann sig. Vill bara krama mina barn det hårdaste jag kan och be dem om förlåtelse över den sjuka sjuka värld vi gett dem.

Svt play visar inte filmen pga att skydda minderåriga för det vidriga krigsvåldet. Vill man se den är det 00:35 inatt som gäller.

http://svt.se/2.149969/1.2525815/gazas_tarar

Oink oink.

2011-12-11T18:12:00.001+01:00

Hitta den här gamla bilden i iphonen. Från i somras. De små liven.

The best days of my life. Eller nåt.

2011-12-11T11:06:00.002+01:00

Man kan tycka att det är dålig uppdatering här. Att det sällan SKRIVS något nuförtiden. Förklaringen är inte mer spännande än att det inte hinns med helt enkelt. Eller prioriteras bort. Vilket är lite synd. Jag vill kunna minnas den här tiden senare i livet, på riktigt, också de till synes små och triviala sakerna, inte bara summera föräldraledigheten till nåt idylliskt "bästa tiden". Vaddå bästa tiden förresten. Allt är relativt. Ett axplock, ett litet uttdrag ur en dag i oktober: (Meningen var att jag skulle uppdatera tidigare men, ja. Kids kommer i vägen en del ba. Försöker ta det med ro fast jag egentligen hatar alla avbrutna ambitioner.

05:00 - 05:30 Väcks av, ibland jollrande men oftast gnällande/gråtande, bebis. Försöker ignorera ljuden men inser oframgången av detta beteende och går snabbt upp innan resten av familjen också väcks.

05:45 Byter bajsblöja. Eftersom våtservetterna inte har inhandlat sig själva blir det vaskning i handfatet. Är för trött för att ens reflektera över känslan hand möter smetig barnbajsstjärt.

6:00 Kollar tv-nyheterna. Sam röjer runt i soffan, han vill bestämt inte sitta själv på golvet bland leksaker så tidigt på morgonen. Samtidigt försöker jag lista ut nåt smart wordfeuddrag. Har nyligen börjat, när alla andra just verkat sluta. Varför funkar inte CP när PC går hur bra som helst, kan man undra. Och alla genitiv S på allt. Blir tokig och vill lägga av men har blivit beroende.

6:20 Henry kommer utvinglandes från sovrummet och nämner yrvaket att han "tog lite sovmorgon". Slut på nyheter, på med barnprogram. Sam blir som vanligt skitglad att se Henry och kan lugnt nöja sig att sitta still i soffan bredvid honom i några minuter. Jag passar då på att krypa upp i soffan, dra filten över axeln och slumra till lite lätt. (Obs. Detta var när krypandet inte hade kommit igång. Nuförtiden är det mer livat kan man säga.)

6:20 "Mamma jag vill ha oboy och macka, här i soffan." Orkar inte bråka om var, när och hur vi intar våra måltider. Och själv är jag för trött för att göra/äta min frukost och Sam äter först vid 8-klippet så det är klart Henry inte behöver sätta sig själv vid matbordet. Jag går, om än motvilligt, upp och gör sedvanligt i ordning hans frukost. Rågkaka med smör och varm oboy. 4 skedar får han fast jag tjatar om att jag tycker det blir för starkt. Det tycker, uppenbarligen, inte han. "Jag vill att det ska smaka kladdkaka", säger han bara.

6:30-7:30 Tv/Lek/Spel. Underhåller Sam samtidigt som jag försöker plocka ordning i lägenheten, om jag inte orkade kvällen före. Ogillar starkt att vistas i röran. Innan jag går med Henry till Minnemalen vill jag att golvet är framkomligt, disken undanplockad, bordet avtorkat, tvätten vikt, sängen bäddad, persiennerna uppdragna, fönstret öppnat. Är medveten om att ribban kanske är orimligt högt satt här men ändå, jag försöker. Fräschören är viktig. This is my daily space liksom. Vill kunna ANDAS.

7:30 Påklädning. Här brukar det bjudas på motstånd och om Henry fick välja skulle han gå i sina kallingar dygnet runt. Kort sammanfattat hatar han att klä på sig. Får lirka och hålla på, hjälpas åt och turas om.

8:00 Utfodring av Sam. Han vill ha gröt och gapar stort och det hela är över på ca 15 minuter. Ansiktsdusch i diskhon och sen påklädning till gnäll. Han är trött vid det här laget.

8:15 Micke har snoozat i ca 1 timme och en kvart och masar sig till sist ur sängen, kommer upp och säger Gomorron gomorron. Istället för att bemöta honom med ett Gomorron tillbaka kör Henry på den lite mer ifrågasättande stilen: "Ska du inte säga gomorron till Sam också, undrar han direkt?" Jag passar på att trycka i mig macka, klä mig anständigt och borsta tänderna. Jag är fantastiskt snabb och hinner till och med pudra lite fondation på haka och kinder. Ska ju ut bland folk.

8:30 Dax att förbereda Henry på att det snart är dax att gå och nästa påklädning, ytterkläder. Han spelar tv-spel eller kollar barnprogram och låtsas inte höra. Mitt bästa drag, och det enda som egentligen funkar blir då: "Vill du ha hjälp så kommer du NU!! Rätt smidigt faktiskt och sen är vi påväg. Morgonen som mammaledig avklarad.

Test

2011-11-16T12:45:00.000+01:00

Lite hotfull stämmning i Minnehoodsen nu tycker jag.

2011-11-09T10:01:00.001+01:00

Höst i Rålis

2011-10-29T13:06:00.001+02:00

Godmorgon, nej det är inte restylane eller botox. Det är två finnar på överläppen ba.

2011-10-27T09:39:00.001+02:00

Recycling the seventies

2011-10-17T09:56:00.001+02:00

Förmiddasfika i solen

2011-10-12T10:23:00.001+02:00

"Jag VILL ha stökigt och NI behöver inte vara på mitt rum!"

2011-09-30T21:39:00.003+02:00

Efter stort motstånd städar till slut Henry in sina saker på sitt rum.

Nattlig konversation

2011-09-20T06:40:00.000+02:00

Henry kommer in till vår säng på natten och kryper ner mellan mig och Micke.
H: Kan du värma mig tack? Känner du va kall jag är?
M: Ja, har du haft utan täcke?
H: Nä, jag har haft utan strumpor.
M: Ok.

Weddingday Tonie & Kristin 27/8 2011

2011-09-14T14:12:00.000+02:00

Sala

2011-09-14T13:43:00.000+02:00

Leksand sommarland

2011-09-14T13:22:00.000+02:00

Paus

2011-09-14T13:21:00.000+02:00

Den här känslan igen. Att ligga steget efter, hinna med allt jag vill. Det går inte. Bloggens glesa inlägg är ett tydligt exempel. Hela sommaren bara försvann. Planen var att dela in veckorna och lägga upp bilder därefter. Men sommaren (och jag) kom av sig med Johnnys hastiga bortgång. Dagarna flöt ihop, jag har pendlat mellan Sala och Stockholm, mellan sorgbubbla och hektiskt småbarnsliv, och så plötsligt var hösten här. Försöker hinna i kapp och publicerar därför ljusglimtar från sommaren 2011. Strax.

Brunch hos Sara

2011-09-13T10:33:00.000+02:00

Henry 4 år

2011-09-11T19:34:00.001+02:00

Häng på balkong

2011-09-07T12:56:00.000+02:00

Jumpin Jackson

2011-09-07T12:47:00.000+02:00

Moving on - utrensning etapp ett.

2011-08-23T14:32:00.000+02:00

Regnet öste ner och Sara och jag åkte till mamma i helgen för att ta tag i utrensning av skjul och uthus. Jerry, Tommy och Signe slöt upp och vi gjorde ett gemensamt krafttag för att rensa, sortera och få överblick över Johnnys alla samlade prylar. Det var som ett bottenlöst hav av allehanda grejer han samlat på sig genom åren. Och detta är ändå bara början, toppen på isberget. "Bra-att-ha-grejer". Som till exempel 4 frysar. 2 spisar. 2 trasiga gräsklippare. 10 olika högtalare. 7 kaffebryggare. Ett gammalt handfat. Mattor, skåp, golv och kakel. Motorer och gamla tapeter. 74 skjortor. Bara ett axplock. Källaren har vi knappt vågat snegla på. Nu pausar vi ett tag.

Fika och uppladdning.

Ett sista farväl.

2011-08-15T12:24:00.000+02:00

Sommaren kom av sig när Johnny hastigt lämnade oss. En månad har passerat. Det är fortfarande ofattbart att tänka på att han aldrig mer kommer hem igen. Att aldrig mer se honom komma instövlandes genom ytterdörren och slänga sig ner i fåtöljen, öppna en bärs, slå på tv:n, se V75 och svära över de ovunna pengarna och förlorade loppen. Sängen, hans del, som mamma bäddade rent inför hans hemkomst från sjukhuset står fortfarande lika orörd. Och nu hon ser så liten ut när hon ligger där bredvid, intill det stora gapande tomma.

Begravningen var fin. Många människor kom för att ta farväl. Magnus Uggla spelades och ett foto av en nöjd, glad och harmonisk Johnny, med nyplockad svamp i händerna, prydde kistan. Blommorna var många men minnesgåvorna till hjärt-lungfonden var desto fler. Som tur var. Så onödigt med blommor, hade Johnny tyckt.

Vi hade skrivit ett minnestal som lästes upp. Många nickade instämmande och drog på läpparna åt bilden av Johnny som beskrevs och jag hörde någon säga tyst: "Ja, allt stämmer, det är precis så Johnny var."

Jag minns Johnny som en rastlös själ, han hade alltid saker på gång, grejer skulle fixas och det skulle gå undan. Svetten rann om honom. Att han hade ett ansträngt hjärta var inget han ville skulle begränsa honom. Han ville leva aktivt och delta i livets utmaningar fullt ut och tyckte inte det var någon idé att skjuta på saker. Jag minns också hans orädda uppriktighet. Han sa alltid vad han tyckte, på gott och ont naturligtvis. Han diskuterade gärna och hade åsikter om det mesta men det fina med honom var hans ödmjukhet i sin vilja att lyssna till andra människors upplevelse, om man ärligt vågade uttrycka den. "Jaha du tänker så, i och för sig, om man ser på det på det sättet så, det har du nog rätt i..." kunde jag ofta höra honom säga. Ärlighet var viktigt för honom och han såg ingen poäng i att uttrycka sig förmildrande när sanningen skulle fram. Men bakom det spontant rättframma och ibland hårda yttre, fanns en man med ett stort och gott hjärta. Det är det minnet av Johnny som kommer leva kvar i mig. Och så Henrys stora förtjusning över Johnnys genuina lekfullhet när de busade och retades. De klickade utan att någon behövde göra sig till. "Johnny är lite tokig han", brukar Henry säga.

Sov gott Johnny.

Sorgens dag

2011-07-14T23:38:00.002+02:00

Det har varit en mycket sorglig dag idag och mycket tungt väntar oss framöver. Särskilt tungt är det för min älskade lilla mamma och för två fantastiska killar som just förlorat sin pappa.

Sov gott och vila i frid Johnny. ♥

"Mamma, en babian!"

2011-07-07T10:07:00.001+02:00

Totalt orädd.

2011-07-03T15:12:00.002+02:00

"Han kommer bli nåt", hör jag en av de större skejtarkidsen säga.

Sommarlov - vecka 1

2011-07-02T23:45:00.001+02:00

MULLE MECKPARKEN I SOLNA

LEK HOS ANNA I SKÄLBY

BAD MED SARA VID BRYGGAN

LUNCH PÅ BALKONGEN

HÄNG I SKATEBOARDRAMPEN

UTFLYKT TILL FREDHÄLLSPARKEN

Henrys outfit för dagen: Jeans och två långärmade tröjor på varann, toppad med ett linne. Att det var cirka 26 grader varmt var inget som verkade bekomma honom.

PROMENAD ÖVER TRANEBERGSBRON

Midsommar i Tärnsjö

2011-07-02T22:33:00.001+02:00

Orka göra sig till.

Uthälld.

Sams eventuella midsommarminne 2011. Grön drake.

Björken. Som ingen tillslut orkade bry sig om att styra upp.

Helt vanliga tonåringar.

En av kusinerna har en iPad.

Ola brukar inleda Yatzyrundan med ett lite skämtsamt: Vad ska jag ha?

Btw - I Sala förra helgen. Där har man pool OCH hoppborg i trädgården nuförtiden.

2011-06-25T20:38:00.000+02:00

Ett gäng Liljor

2011-06-25T17:29:00.000+02:00

Sambo fuskar i gymmet.

2011-06-14T23:03:00.000+02:00

Sweet Lurudden

2011-06-14T22:59:00.000+02:00

Läderloppet

2011-06-14T22:51:00.000+02:00

Flyga drake

2011-06-14T22:41:00.000+02:00

Fredagsutflykt - Skansen.

2011-06-14T22:38:00.000+02:00

Med kletigt öga drog vi till Skansen.


Väntade på att Anna och co skulle dyka upp.


Började med aporna.

Stjärtchock.

Så himla uthälld krokodil.

Kusiners doin da walk.

Kisspaus.

Sons of Anarchy

2011-06-09T12:54:00.001+02:00

Har ägnat en del av föräldraledigheten till tv-serier. Först ut blev Sons of Anarchy och jag måste erkänna att det nog tog en hel säsong innan jag började intressera mig för karaktärerna som jag till en början, i princip hela första säsongen, tyckte blev väl övertydliga i sina personligheter, på gränsen till karikatyrer, vilket var lite tröttsamt. Men sen så. Det tog sig och jag gissar att jag helt enkelt förlikade mig med deras scabloniga karaktärsbeskrivningar samtidigt som det kom att riktas större fokus på kvinnorna i efterföljande 2 säsonger, vilket gjorde att serien blev klart mer intressant. Katey Sagal briljerar över bunten motorcykelmän som serien i huvudsak bygger på. Och det är himla många. Tog bara ett par avsnitt innan jag helt slutat tänka på henne som "Våra värsta år-Peggy". Och nu är jag fylld av kärlek för Gemma Teller och hennes brutala kompromisslöshet. Karismatisk. Rå, skör och snyggare än nånsin. Huvudhunken, som inte på långa vägar rör sig i Katey Sagal-klass skådismässigt, har tydligen ändå gjort något slags intryck på mig eftersom jag drömde om honom häromnatten. Jomenvisst. Charlie Hunnam. Lite härligare på bild som huliganen Pete Dunham i Green Street än som Jax Teller kan man konstatera.
Nu blir det the Wire. Mycket att se fram emot tydligen.

Badpremiär (för två av oss) Lurudden

2011-06-06T15:09:00.001+02:00

Sambo chillar

2011-06-02T09:56:00.000+02:00

"Den är cool!" (Samt höll i tre minuter.)

2011-06-01T14:38:00.001+02:00

Mors dag

2011-05-29T16:14:00.003+02:00

Gillar verkligen att den här dagen finns, det borde kanske till och med finnas flera. För i ärlighetens namn, och hur gott vi än tror om oss själva när vi menar att vi inte behöver en särskild dag för att sprida lite spontan kärlek till våra mams, om den INTE fanns, hur många söner och döttrar skulle egentligen, på eget bevåg och nån gång under årets övriga 364 dagar, verkligen bjuda sina fina mammor på lite extra kärlek och uppskattning?
Denna dag är därför ypperlig för att låta alla mams får veta att hon är något alldeles extra. Jag råkar för övrigt ha världens finaste och raraste lilla mamma!

Fick rosor och kladdkaka tillslut men var såklart skitnervös över att bli utan. Man vet aldrig riktigt med min familj.

Heavy road

2011-05-28T23:05:00.004+02:00

Man kan väl säga att vi har väntat på den. Storebrorkrisen. Tänkt och funderat på hur vi bäst ska möta den osv men allt har liksom flytit på och det har varit lugnt. Tills nu. Vi bråkar om allt. Tvätta händer, borsta tänder, plocka upp, ställa tillbaks, inte skrika, inte slåss, äta med gaffeln och inte spotta. Förra helgen var likadan och jag fick smått panik över den destruktiva våg som svepte över familjen Gärdqvist/Lilja med alla konflikter, hot och gräl. Får dåligt samvete, känner Henrys besvikelse över att dela mig med Sam. Jag gör små försök att vinna tillbaka förtroende och tillit, hitta tillbaka till nåt eller skapa nåt. Bättre. Bara för mig och Henry. Göra nåt kul, hänga, vi två. Skansen igår var ett tappert försök men det gick väl sådär. Han ville inte åka karusell och inte klappa djur. Inte heller äta något annat än glass, godis och bullar. Blodsockernivån och humöret var därför rätt svajigt. Sälen som låg och solade sig och påfågeln som bjöd på nåt slags erotiskt frieri tyckte han ändå var rätt festligt. Men inte mer än så.
Blir så trött och sorgsen av att höra mig själv säga nej, låt bli, sluta och inte så hela tiden. Det är ju en skitjobbig period i Henrys liv nu, att börja inse att han inte har min och Mickes fulla uppmärksamhet längre. Han krisar för fullt, helt naturligt, vi tycker att vi borde va redo och ändå känner jag mig så misslyckad och otillräcklig. Försöker fråga honom hur han skulle vilja ha det, vad som skulle kännas bättre för honom men han är ju bara 4 år. Inte så lätt att uttrycka känslor och behov. Jag tröstar mig med att det är övergående och att det är en helt naturlig och viktig del i hans utveckling och liv. Och hur svårt det än är att se honom kämpa med ångesten över att förlora, åtminstone delar av oss, måste han ju få lära sig att krascha. Jag kan bara försöka göra mitt bästa för att låta honom veta hur gränslöst mycket jag älskar honom, även i den mest branta uppförsbacke, och sen stötta honom när han försöker resa sig igen. Min fina älskade unge!

Ögoninflammation

2011-05-25T14:55:00.001+02:00

Plutten. Vi som ska till Skansen på fredag och han längtar så...

Sam 2 månader

2011-05-23T00:01:00.001+02:00

Fokus, fokus, fokus. Svårare än man tror.

Lite dopp & sol

2011-05-22T15:34:00.000+02:00

Sjöpaviljongen 14:07. Paus.

2011-05-21T14:06:00.000+02:00

Varför jag hänger lite på gynakuten en onsdagkväll.

2011-05-18T19:27:00.001+02:00

2007 behövde jag åka in akut 2 månader efter förlossning pga kvarglömd moderkaksrest. Och
2011, två månader efter förlossning sitter jag då åter här, denna gång pga ömmande vänsterbröst och feber.
Måste väl medge att det känns en smula pinsamt att sitta här med lite feber när kvinnor runt omkring mig är här för åkommor av mer allvarlig karaktär, typ buksmärtor och missfall. Men men. Vårdguidssköterskan hänvisade mig bestämt hit och trodde inte alls att detta var nåt för vårdcentralen. Och jag börjar bli rätt matt på febern som i 3 dagar envist pendlat mellan 37,5 och 40,8. Så oberäknelig, trodde den var på väg bort igår men steg till 39,8 inatt. Sjunkit igen nu på morgonen och förmiddan men så plötsligt small det till igen, 40,1 vid tvåtiden.
När jag nu sitter här har den såklart sjunkit igen så jag fick ju skämmas när sköterskan just tog tempen på mig och konstaterade 37,8. Visserligen med en Ipren i kroppen men ändå. Så fjuttigt. Och jag fortsätter mitt försvarstal och hänvisar till det ömmande bröstet som faktiskt blivit ömmare senaste dagarna. Jag tänker att jag bara behöver lite antibiotika så blir allt bra igen. Därför är jag alltså här.

Hopp hopp hurra!

2011-05-13T21:55:00.002+02:00

Orolig lillebror

2011-05-13T21:54:00.000+02:00

Henry 4 år!

2011-05-13T21:42:00.000+02:00

Vann lite vardagslyx

2011-05-13T21:21:00.004+02:00

Ni vet dom där himla tävlingarna som dyker upp överallt. Svara på tre frågor om något och skriv en käck liten slogan om varför just du ska vinna. Man hatar dom, deletar dom från mailen och undrar om det ens är på riktigt. Well. They are. Åtminstone den jag av nån outgrundlig anledning (gravidtristess) fyllde i FÖR HAND från apoteksgruppen för några månader sedan. Så idag fick jag helt överraskande ett brev på posten att hämta ut. Man tackar!Ni vet dom där himla tävlingarna som dyker upp överallt. Svara på tre frågor om något och skriv en käck liten slogan om varför just du ska vinna. Man hatar dom, deletar dom från mailen och undrar om det ens är på riktigt. Well. They are. Åtminstone den jag av nån outgrundlig anledning (gravidtristess) fyllde i FÖR HAND från apoteksgruppen för några månader sedan. Så idag fick jag helt överraskande ett brev på posten att hämta ut. Man tackar!

Hallå blogger?! Mina inlägg bara försvann eller?

2011-05-13T21:19:00.001+02:00

To eternity! And beyond!

2011-05-13T21:15:00.002+02:00

Firar lite birthday

2011-05-12T21:59:00.000+02:00

Bröderna Gärdqvist Lilja

2011-05-11T22:14:00.000+02:00

Olle & Henry en kväll i Minne.

2011-05-11T22:10:00.001+02:00

Hittat handen

2011-05-11T22:08:00.000+02:00

Saras lägga - renovering pågår.

2011-05-11T22:01:00.001+02:00

Finaste Vällingbyviewn.

Hon är himlans händig den här tjejen - ba river ner en vägg, renoverar lite kök och lägger lite golv sådär.

Pausar

2011-05-07T10:52:00.000+02:00

Hej då fredagsmyset!

2011-05-06T19:46:00.001+02:00

Tar fredagsmyset på bryggan

2011-05-06T18:43:00.001+02:00

I Sumpan med två fina tjejer; Malin & Stina!

2011-05-06T14:50:00.001+02:00

Finaste Sam

2011-05-04T17:31:00.001+02:00

Hap. Va göra nu?

2011-05-03T17:07:00.001+02:00

Häng i babyhörnan

2011-05-02T12:19:00.000+02:00

Det är så fint att min moster syr babyfiltar och ger till alla syskonbarnbarn som föds. Henry fick en fin i olika blå nyanser och mönster och Sam inviger nu sin; en färgglad i lila, grön och rosa med roliga apmotiv. Tack moster Maud!

Minneberg i blom

2011-04-29T23:40:00.000+02:00

Hurra hurra! 33 ida!

2011-04-29T10:16:00.001+02:00

Uppvaktad med kaffe, smörgås och tårta på sängen. Fick balkongrejer och fina trädgårdshandskar! Lite oboy i sängen ba. Lyckost mig!

Pappa 60 år!

2011-04-28T10:17:00.001+02:00

Rock´n roll-pappa!

Äsch, vi improviserar lite We are the worl ba och blir lite osäkra på slutet. Helt prestigelöst. The taumburine does it all.

2011-04-28T10:00:00.004+02:00

Sam 1 månad

2011-04-26T13:40:00.000+02:00

Rund och go har han blivit.

Och så ler han stort när man pratar med honom.

Glad påsk önskar Henry!

2011-04-20T15:33:00.001+02:00

Hänger lite här idag tror jag

2011-04-20T12:48:00.000+02:00

Hänger lite med Sam & Cindy

2011-04-17T16:35:00.001+02:00

Hur GÖR man?!

2011-04-13T16:20:00.002+02:00

Det vore bra om den här killen höll sig vaken just nu.


Och det vore bra om den här killen kunde sova just nu.

Henrys klipp

2011-04-12T23:21:00.001+02:00

Dagen Henry blev storebror var stor. Men kanske inte lika stor som den dagen han beslutade att klippa sig. Vi hade pratat om det länge att när han blev storebror skulle det vara dax. Men det var inte förrän kvällsgröten hade hamnat runt munnen, upp på kinderna så att de långa hårtestarna envist klibbade sig fast som det slutgiltiga beskedet kom: "Jag vill klippa mig nu, nu på en gång." Och så blev det alltså. Fram med sax och rakapparat och ett par timmar senare var hade vi helt plötsligt en ny liten kille här. Kanske den finaste, fräschaste och coolaste.

Familj, släkt och vänner på besök

2011-04-12T13:50:00.000+02:00

Farmor & Farfar

Moster & Morfar

Rasmus & Carolina

Finaste smörgåstårtan - urgod!

Mormor

Johnny

Finaste blommor från "gammel-faster" Gun. TACK!

KÄRLEK

Humor

2011-04-09T13:30:00.001+02:00

Mina killar

2011-04-09T13:02:00.001+02:00

Smaskens!

2011-04-04T19:16:00.001+02:00

Äntligen är moster Sara hemma!

2011-04-04T19:00:00.001+02:00

Plutten

2011-04-03T14:09:00.001+02:00

Déjà vu

2011-03-29T13:07:00.001+02:00

2007-05-12 Henry 50 cm, 3620 gr. 2011-03-22 Sam 50 cm, 3680 gr.

När Sam kom till världen

2011-03-29T11:11:00.003+02:00

För en vecka sen kom han till världen, lilla Sam.

Så här i efterhand kan jag inte annat än att beskriva det som en drömförlossning även om jag såklart hatade det när jag befann mig mitt uppe i det. Och det kan inte nämnas nog många gånger - smärtan av att krysta fram ett barn är fan obeskrivlig. Det gör helt jävla overkligt ont och jag tycker det är sjukt att födande kvinnor ska behöva utstå sån smärta utan att hyllas till skyarna. Fatta vilket jävla hjältejobb vi ägnar oss åt! Det borde stå som särskilda meriter i varenda mors CV att hon levererat barn. Större än så kan det inte bli.

Men. Ändå. Jämfört med min och Henrys maratonförlossning på 29 timmar blev denna gång något helt annat. En helt ny upplevelse som jag är så glad över att ha fått uppleva. En "normal" förlossning, från början till slut, helt enligt skolboken och allt var över på 2 timmar och 45 minuter, räknat från inskrivningen. Att han dessutom överraskade och kom 10 dagar före beräknad ankomst är såklart också en stor bonus. Att gå över 10 dagar som med Henry känns både tungt och hopplöst.

Jag har den senaste månaden av graviditeten känt att både han och jag varit redo för en tidigare förlossning än beräknat. Alla tecken fanns där. Har väldigt länge känt sammandragningar som hållit i sig och jag har vaknat på nätterna av intensiva förvärkar som sedan avtagit och försvunnit. Ständigt molande. Slempropp som varit påväg att släppa sedan två veckor tillbaka. Magen har känts gigantisk och så spänd att jag tappat känsel på flera områden. I alla fall. Så här gick det till när Sam kom till världen.

Det var första vårdagen, solen strålade från klarblå himmel men rätt så himla kallt i luften. Jag fick riktiga vårkänslor som sköljde över mig när jag tog min förmiddagspromenad i skogspartierna kring Minneberg. Fotade vårtecken och kände mig väldigt harmonisk.

Hemma igen och strax innan lasagnen till lunch fick jag den briljanta idén att börja frosta av frysen eftersom mina matlådor jag förberett knappt fick plats i frysen pga all is. Så medan det dripp droppade passade jag på att ta en lur i soffan efter maten. Jag ställde timern på 45 minuter för att hinna ta reda på avfrostningsvattnet och torka ur frysen samt hämta Henry till halv 4. Efter ca en kvart, 14:15 känner jag en rejäl spark eller som ett konstigt "knäpp" i magen men funderar inte mer på det och vilar vidare. Och efter bara några minuter känner jag varmt vatten rinna. Det är klart fostervatten, vilket känns skönt. Inte jättemycket, kanske 2 dl men tillräckligt för att jag ska fatta att nu drar det alltså igång. Känner inga omedelbara värkar, bara lite vanligt molande och tänker att detta kan fortfarande ta lång tid och stressar inte med att ringa förlossningen. När vattnet sedan fortsätter komma och jag inser att jag förmodligen inte kommer kunna gå och hämta Henry utan att bli genomvåt ringer jag förlossningen och får en tid för undersökning klockan 5 senare i eftermiddag eftersom värkarna ännu inte riktigt kommit igång på allvar.

Och medan jag fortsätter tappa vatten handlar följande timme om att rodda, ringa samtal hit och dit samtidigt som värkarna gör sig mer och mer påminda, kommer tätare och håller i sig längre och jag känner att fortsätter det i denna takt måste jag snart åka in. Jag skypar med Sara och säger att hon får skynda sig hem från Singapore nu eftersom hon skulle ta Henry när det var dax.... Dessvärre har hon inte bokat hemresa förrän om 6 dagar. Det kändes förövrigt mycket märkligt att sitta på toa med värkar och skypa med Sara som befann sig på restaurang samtidigt som jag töms på vatten och tarminnehåll. Jag ringer Micke och säger att han nog lär komma hem nu (trots lämningstisdag, då han knappt svarar i telefon annars) eftersom vattnet gått. Jag försöker sen få tag i pappa men han visar sig vara påväg till möte och måste hämta bilen i Täby och det börjar dra ihop sig för rusningstrafik och jag får försöka med Nillan som ändå befinner sig i krokarna istället. Utan framgång. Svarar inte. Ringer jobbet mitt i värkarna och får reda på att hon sitter i möte med chefen. Ringer chefen, ringer andra chefen men INGEN svarar. Måste ringa Minnemalen och säga att Micke får hämta Henry när han kommer från jobbet. Ringer också mamma och berättar att det är på gång nu.

15:45 Ringer jag förlossningen igen och ber att få komma in då värkarna tätnar och blir allt intensivare, har lyckats ladda hem en värktimer-app som visar att värkarna kommer varannan och var tredje minut och varar i ca 60 sekunder. Såklart visar det sig vara fullt på BB Sthlm men jag får komma till Danderyds förlossning i stället.

Micke kommer hem, har hämtat Henry, och försöker nervöst packa en väska och ta reda på resten av avfrostningen som jag dragit igång några timmar tidigare. Pappa är påväg men blir sen och Nillan svarar fortfarande inte. Vi behöver ringa taxi och Micke tvingas lämna tillbaka Henry på Minnemalen igen i väntan på att pappa eller Nillan kan komma och hämta honom. Stackarn. Han blir såklart orolig och ber att få pussa, känna och lyssna på min mage innan han går. Plutten.

16:25 sitter vi i taxi i rusningstrafik. Ingen säger nåt men det är ändå uppenbart vad taxichauffören och Micke tänker. Vad gör vi om vi inte hinner, om vi blir stående längs motorvägen och jag får för mig att börja föda. Själv har jag inte tid eller utrymme att fundera så mycket, eller bli nervös över eventuellt kommande scenarion eftersom jag har fullt upp att "dyka" i mina värkar. TENS-apparaten känns fantastisk och är blir mitt stora stöd under den ca 30 minuter långa taxiresan. Jag står på knä på golvet i baksätet. Micke sitter fram och försöker i möjligaste mån svara på kallprat från taxiföraren om hur vi trivs i Minneberg och hur det egentligen blir med coop-butiken, får den va kvar osv.

Strax efter klockan 17 är vi äntligen framme. Kravlar mig ur bilen men tvingas stanna 2, 3 gånger till på vägen in i entrén för att andas genom värkarna. Vattnet fortsätter rinna och jag står och hänger över en svart skinnsoffa som ett läckande såll. Osäkert om jag lämnade blöta spår på golvet. Så himla ovärdigt. Som tur är skiter man i sånt just då.

17:18 Inskrivning. Får komma in på ett rum, träffa undersköterska, barnmorska och såklart en elev på det, Linus. Det är hans andra förlossning och verkar lite nervös. Jag blir undersökt, jag är öppen 6 cm. Uppstår lite dramatik när barnmorskan sen inte får kontakt med bebisen och hjärtslagen är oregelbundna och hoppar över slag. Hon sätter därför snabbt en skapelektrod på hans huvud, vilket blir värsta chocken för mig eftersom jag inte är beredd och det gör helt FRUKTANSVÄRT ont. Dessutom vrider undersköterskan i samband med detta på lustgasen som jag fått till max utan att jag fattar det och jag blir snabbt obehagligt yr. Fortsätter sen andas lustgas i en mer rimlig dos och jag ber också omgående om EDA eftersom jag är rädd att inte hinna få den annars. Får sedan tjata i luddig lustgasdimma hela efterföljande timme innan narkosläkaren tillslut kommer. Det har då gått i en rasande fart och jag är redan öppen 10 cm. Får ändå min bedövning men jag minns inte att värkarna minskar väsentligt. Däremot ändrar de karaktär och utdrivningsfasen inleds.

Mellan 18:30 och 19:30 handlar allt bara om att försöka få ner bebisen ordentligt i bäckenbotten. Jag hänger över sängryggen, står på alla fyra, står med en fot i madrassen och jag fattar att jag befinner mig i den passiva krystningsfasen. Jag är hög på lustgasen jag oavbrutet drar i mig och pratar osammanhängande. Vid 2 tillfällen tuppar jag av, jag vet inte om det är smärtan eller för mycket lustgas. Vid ett annat tillfälle är jag plötsligt övertygad om att han redan kommit ut men inser sen att det nog bara rör sig om yrsel och rent önsketänkande. Jag kollar hela tiden av Micke under mina små värkpauser, undrar vilka han pratar med och peppar honom att pröva lite lustgas på gammalt tonårsmanér: "Joooo, men kom igeeen nu rå, pröva lite, schyssta..." Micke avböjer vänligt men bestämt men jag kan inte fatta hur han INTE kan vilja pröva när det bjuds på rus. Vid ett annat tillfälle börjar jag skaka okontrollerat, det är EDAN som börjar verka och gör att alla muskler som hittills krampat nu börjar slappna av. Jag får varma handdukar omlindade kring mig och barnmorskan och Micke turas om att massera mina fötter. Helt otroligt skönt. När undersköterskan sedan berömmer mig, och säger att jag är duktig känner jag att komplimanger känns så överflödigt just då och svarar med ett ganska oimpat: "Jaja, men det säger du ju till alla..."

Börjar så småningom småkrysta och 19:47 ber barnmorskan mig komma ner på förlossningspallen. Jag får luta mig mot Micke som sitter bakom och hon gör sig redo framför mig, sätter på sig plasthandskar och skyddsförkläde. Jag vet att det börjar bli dax, den aktiva krystningsfasen står på tur och jag får veta att det är BARA JAG som kan fixa detta nu. Jag är totalt utelämnad och känner mig orkeslös och beredd att ge upp och gå hem. Känner att det INTE GÅR, att jag INTE KAN. Men hon fortsätter peppa, fast det går så trögt och det inte känns som att han kommer komma på långa vägar. Men sen händer det ändå. Och jag skriker, jag skriker jävligt högt för det gör så fruktansvärt jävla ont och det bränner så det svartnar för ögonen. Och mitt mest smärtsamma minne från förlossningen sker precis här - när huvudet är halvvägs ute och barnmorskan stoppar mig, och ber mig invänta nästa värk. Känslan är obeskrivlig och helt overklig och jag bara skriker. Fy fan.
Så kommer han då äntligen till världen, finaste lilla Sam, och Henry blir storebror, klockan 20:06.
Sen är det bara tyst och fridfullt.
Och allt är förlåtet.

Varma handdukar och gas, almost did it all.

Det är inte fluffigt och rosa att föda barn.

Helt ny.

Tar en sipp till medan barnmorskan syr.

Han heter Sam

2011-03-26T16:57:00.001+01:00

Hemma, kollar lite film och myser.

2011-03-23T11:41:00.000+01:00

God morgon världen!

2011-03-23T07:33:00.000+01:00

Han är här!

2011-03-22T22:18:00.000+01:00

Hej våren!

2011-03-22T12:10:00.001+01:00

Och här spirade kärleken för sisådär 10 år sen!

2011-03-20T16:30:00.001+01:00

Bjuds på semla i en annan del av stan

2011-03-20T16:22:00.000+01:00

Vi drog på spa i Sätrabrunn

2011-03-14T19:29:00.000+01:00

En sista smak av snö

2011-03-14T10:13:00.000+01:00

Bullar i ugnen

2011-03-13T18:42:00.000+01:00

Absolut inte lilastick. Det var mitt enda krav. Resultatet: Ganska lila.

2011-03-11T14:35:00.001+01:00

Lite färg ba. Och nypolerad tandrad.

2011-03-11T12:28:00.001+01:00

Vill ju inte skryta men det verkar bara va den ena bilen man ser regplåten på. Fräscht!

2011-03-09T14:41:00.001+01:00

Alltså den här va skitläskig!

2011-03-09T14:19:00.001+01:00

Lite bilvård

2011-03-09T14:11:00.000+01:00

Bockar av to-do-listan

2011-03-08T15:07:00.002+01:00

* Bilen på verkstad och har fått följande konstaterat.
- finns ingen airbag på passagerarsidan, fritt fram att placera babyskydd där alltså.
- att kontrollampan för airbag lyser har med en glappkontakt att göra för sidokrockkuddar som inte är av akut karaktär eller något som är aktuellt att åtgärda enligt mekanikern.
- att motorlampan lyser beror på ett termostatfel (?) som åtgärdas för att undvika problem med uppvärmning, fläktsystem och grejer och var alltså ingen akut indikation på eventuellt motorhaveri.
- knarrandet på vänster hjul beror på en fjäder som gått av och bör åtgärdas omgående för att undvika plötslig och rejäl punktering.
Allt detta fixat till imorrn och jag undrar om jag ska lyxa till det med att utnyttja inflyttningserbjudandet man fick för 2 1/2 år sedan om gratis biltvätt.

* Tandläkarbesök bokat.

* Klippning och kanske färg (!) bokat.

Stort gilla på gravlediglivet just nu. Nu ska jag bege mig till Minne och hämta älskungen. Kanske går vi förbi affärn och köper semla, man vet aldrig.

Skickat från min iPhone

Min första lediga njutardag

2011-03-08T14:24:00.001+01:00